Nödvärn – Vad säger lagen

Nödvärn – Vad säger lagen?

Du har rätt att försvara dig om du blir överfallen – sk. Nödvärnsrätt. Och det försvar du får använda måste stå i proportion till vad du blir utsatt för.

Det finns 3 kriterier för att du ska få använda din Nödvärnsrätt:

  • Att det föreligger ett angrepp
  • Att det är ett aktuellt angrepp
  • Att ett försvar är nödvändigt

 

Nödvärn behandlas i Brottsbalken 24 Kapitel §1

 

Här nedan följer en utförligare text från Brottsbalken

Denna paragraf tar upp rätten att försvara sig i olika situationer mot ett redan påbörjat eller nära förestående brottsligt fysiskt angrepp (första punkten). Huvudregeln är att våld kan bemötas med lika våld. Det får inte avse hämnd mot ett tidigare redan avslutat angrepp. Notera att psykiskt angrepp inte omfattas av nödvärnsrätt — man får aldrig slå någon som retas. Rätt till nödvärn föreligger i princip inte när två eller flera personer kommit överens om att ”göra upp”, om inte någon av dem övergår till angrepp som ligger klart utanför ramen för vad som i sammanhanget får anses vara förutsatt pga. samtycke eller social adekvans.

Under andra punkten beskrivs vad någon som utsatts för brott kan göra under bar gärning. Det rör situationer då en tjuv påträffas på brottsplatsen, flyr och kontinuerligt jagas ikapp. Det gäller även situationer då man letar efter tjuven, om detta pågår under kortare tid än några minuter, se NJA 1994 s. 48. Vid en sådan situation får den brottsdrabbade både återta det stulna (tredje punkten), men även hålla kvar tjuven tills polisen kommer, se 24 kap. 7 § RB.

Samma gäller då någon försöker eller lyckats bryta sig in någonstans (tredje punkten). Då någon är gäst får denne stanna kvar tills man blir uppmanad att ge sig av, gör inte gästen detta får gästen avlägsnas med det våld som krävs. Denna sista punkt omfattar även ovälkomna gäster samt åtminstone tomten runt ett hus, se NJA 1978 s. 356.

Så länge som den nödvärnsberättigade i sin våldsanvändning inte passerar gränsen för vad som är uppenbart oförsvarligt, så begår denne inte ett brott. Denna försvarlighetsbedömning görs genom att väga in det angripnas beskaffenhet och dess betydelse samt omständigheterna i övrigt. Hit räknas bland annat de inblandade personernas kroppsvikt, kunskaper om kampsport, upphetsning, förekomst av allvarliga hotelser och, om det är ett konkret eller akut hot, det använda våldet samt förutsebara skaderisker. I NJA 2005 s. 237 bedömde HD att förhållanden på platsen, möjligheten att bege sig från brottsplatsen, möjligheten att kalla på hjälp, möjligheten att använda mindre våld samt möjligheten att rikta våldet mot mindre vitala delar spelade roll. Om man kommer fram till att den som åberopar nödvärn använt för mycket våld, får en bedömning göras av omständigheter i 6 § (nödvärnsexcess) och om personen passerat även den gränsen så bedöms handlandet som brottsligt. Även om våldet resulterat i angriparens död kan nödvärnsrätten gälla, beroende på omständigheterna. Åklagaren har bevisbördan för att någon nödvärnsrätt inte förelegat. Till skillnad mot normala fall räcker det dock att åklagaren kan visa att nödvärnsinvändningen framstår som obefogad eller orimlig.